Tatiana - Lightwriter SL40

Tatiana - Lightwriter SL40
”En snabbtänkt litteraturstuderande med känsla för humor” hade varit ett sätt att beskriva Tatiana. I september 1985 bestämde hon sig för att resa till Aten innan hon skulle börja sina studier vid universitet i Oxford.

 

18 år gammal råkade Tatiana, eller ”Tattie” som hennes vänner kallade henne, ut för en bilolycka som gjorde att hon hamnade i koma. På grund av en traumatisk hjärnskada kunde hon inte längre gå eller tala.

6 månader efter olyckan skrevs Tattie ut från sjukhuset utan att någon förbättring skett. Hennes mamma fick rådet att placera henne på vårdhem och gå vidare med sitt eget liv. Det fanns ändå inget hopp.

Man visste då inte att Tatties mamma inte gav upp så lätt. Hon anställde två sjuksköterskor och när Tattie kom hem från sjukhuset var alla fast beslutna att hon skulle tillfriskna.

När det hade gått tre veckor utan någon reaktion från Tattie hur mycket de än ansträngde sig, skrek en av vårdarna ”Rör på ditt vänstra ben!”.
Och, som av ett mirakel, gjorde hon det.

Nu när de visste att Tattie fortfarande fanns kvar någonstans där inne fylldes alla av entusiasm och beslutsamhet. Den långa resan mot att bli frisk igen tog sin början.

Tatties dagar fylldes med musik, samtal och sjukgymnastik och man började se små, små framsteg. Hennes förmåga utvecklades steg för steg och hon började t.ex. kunna hålla upp huvudet.

Under elva års tid tycktes framstegen minimala, men de gick i alla fall i rätt riktning. Med sjukgymnastik och arbetsterapi minskade spasticiteten i hennes ben och ansikte långsamt.

Vid denna tid kunde hon fortfarande inte tala och än i dag är det den enda förmåga hon inte har fått tillbaka helt. Tatiana har under åren provat olika talhjälpmedel för att kunna kommunicera med världen utanför.

Hon fortsatte att långsamt komma tillbaka till livet: hon började känna igen personer hon kände och hon började tydligt kunna uttrycka vad hon tyckte om och vad hon inte gillade.

Numera bestämmer hon själv över sitt liv och fattar fullkomligt förnuftiga beslut om allting. Hon ser bra ut, spelar tennis, åkte skidor i flera år, tycker om att jobba hårt. Hon tycker om grekisk kultur, matematik och att lägga pussel.

Hon behöver viss hjälp med grundläggande förmågor t.ex. att gå, eftersom balansen inte är helt perfekt ännu. Hon har ett arbete anpassat efter hennes förmåga, men är faktiskt så självständig att det är fantastiskt att se.

Gång efter annan har hennes mamma varit rädd att framstegen skulle upphöra, men trots att det gått så många år går det fortfarande framåt, om än långsamt.

När jag först träffade Tatiana fick jag direkt känslan av att hon hade mycket att säga, trots att hon inte kunde prata. Hennes strålande leende lyste upp rummet och hon kommunicerade med mig genom sin mimik och sitt smittande skratt.

Tattie hade övat på att skriva ord och använde sig av den kunskapen för att använda en Lightwriter för talsyntes.
Hon har inga problem med att stava men kan fortfarande ha svårt att hitta orden när hon ska sätta ihop en mening.

Tatiana skriver det hon vill säga i sin Lightwriter som sedan omvandlar det till tal. Nu tänker hon lära sig hur man skickar meddelanden från Lightwriter så att hon kan kontakta familjen när de inte är i närheten.

Av Lauren Frost, Abilia UK.